Foto Stina Deurell

Jag är ingen stor vän av grönt och inte heller av att fota i svartvitt. Helst vill jag ha vinterns vackra färgskala, eller höst, eller himmel, eller is, eller träytor, eller stenytor eller vad som helst som inte är grönt ;-)

Var ute häromdagen i en synnerligen grön skog. Insåg att det enda som var spännande var  strukturer och former. Bestämde mig för att gå hela vägen och ta bort färgen helt. Efter en del letande i menyerna fick jag kameran att visa svartvitt på displayen, så jag fick direkt färglös feedback.

Vet inte riktigt vad jag tycker … men jag ska jobba med det ett tag, så får vi se vart det tar vägen … alltid lär jag mig något!

.

Var ute på Österlen häromdagen. Hittade en ny strand – Vårhallen.

En dag med både moln och sol, lite blåsigt så jag fick ha stranden nästan för mig själv.

Älskar alla dessa små stilleben som ligger utspridda på stränder. Vinden fyller fotspåren i sanden med tång och pinnar och annat smått och gott. Bara att tack och ta emot!

Tänker på en lindansare när jag ser den här …

Och så en bild med en annan karaktär som avslutning.

Häromkvällen var det en fantastisk solnedgång över hagarna här på Holma. Sprang in och hämtade kameran och satte på 70-300 objektivet. Alla bilderna är tagna under 20 intensiva minuter.

Det är lätt att stämpla solnedgångsbilder som kitsch. Det brukade jag göra. Men nu försöker jag bortse från alla färdiga åsikter om saker och ting och bara se med öppna ögon. Och då ÄR solnedgångar  helt fantastiska. Tänk om jag hade kunnat måla så här!

Igår var det avancerad fotokurs på Stinas vis i Fulltofta. Vädret var perfekt, mulet och det regnade medan vi åt lunch inne på Naturcentret!

Första övningen var ”Trädet” att undersöka ett träd med kameran. Hitta allt det där vi inte ser när vi bara tittar som vi brukar. Den här övningen har jag gjort många gånger och det blir bara roligare för varje gång. När jag tror jag sett allt så öppnas en ny dörr.

Oändligt många perspektiv har jag skrivit om flera gånger här på bloggen. Att ta en punkt på något och så röra kameran runt om och fotografera ur alla möjliga vinklar. Den översta bilden hittade jag på det sättet, det var inte mitt förstahands val, utan det var ett perspektiv jag hittade eftersom jag tog mig tid och böjde benen och undersökte oxelblommorna från alla håll.

Gjorde också övningen med örnbräken och hittade väldigt olika bakgrunder.

Här har vi helt gått ifrån det där med motiv och bara tittat efter färger och former. Struntat i alla idéer om vad som är vackert och värt att se på och vad som inte är något. Ser vi utan åsikter är världen fylld av skönhet!

Sprallig! – Ett sätt att hitta nya motiv är att bestämma sig för en känsla, se sig omkring och  hitta detta uttryck på olika ställen. De här roliga lönnbladen hade jag gått förbi om jag inte öppnat mig för spralligt.

När det gäller komposition så är riktning ett av de mest grundläggande elementen i en bild, det finns ungefär tusen andra …

Här har fotografen en väldigt tydlig riktning, stigen förstärker den och stubben bakom fotografen stödjer också den riktningen. Sen har vi granarnas vertikaler och kullens horisontal som också går ihop med stigens böjning. Dessutom är det en liten triangel som pinnarna och stenen på stigen bildar tillsammans med granen mitt i bilden.  Och jag kan slå vad om att det finns linjer jag inte ser – nu kom jag på en till: grankvistarna som också är horisontala och det två gröna stråken i skogen som bildar en triangel ovanför gren- och stentriangeln och ger ett djup in i bilden.

Balans – hur kan man balansera linjer så bilden inte faller, eller så den faller lagom mycket, så det kliar lite skönt …

De här två översta bilderna är väldigt lika och väldigt olika. Hur många likheter hittar du och vad skiljer dem? Vad är det som gör att de har så olika känsla trots att de är ganska lika? Är det motivet eller kompositionen. Hmmm det där behöver jag fundera på …

En likhet är att det är bilder som bygger på utsnitt och inte på motiv. Det är ett tema som jag tänkte att kursdeltagarna på den avancerade kursen på söndag i Fulltofta skulle få arbeta med. Det finns plats kvar om det är någon som vill hänga på …

De två bilderna ovanför och under det här stycket, är tagna i lilla dungen här på Holma idag.

Ska visa bilder i Vårgårda på Naturfotofestivalen i November och då blir det bland annat en serie med bilder från dungen – Oändligt många perspektiv!

Kommer du till Vårgårda? Det brukar vara väldigt roligt!

Blodboken bakom huset går inte att låta bli … den är så grann vid den här tiden.

.