Stina Deurell — Fotobloggen

Fotade en massa rolig bark igår ute i skogen i Norra Rörum. Sen åkte jag hem till Tommy B Nilsson och Helén Arvehammar och fikade. Började med att beundra en av Tommys stora oljemålning som stod i ateljén. Den föreställer bark, fast mycket abstrakt målat, med läckert ljus och drömsk struktur. Ännu mer minimalistisk i utsnittet än vad jag brukar ha och ännu större i formatet. Inspirerande!

Den här bilden tog jag på samma plats som den ovanför, men ut i ett alkärr med telet ställt på 200 mm, bländare 32, 8 sekunder. Telet gör att perspektivet trycks ihop och den lilla bländaren att skärpedjupet blir stort. Tillsammans skapar det en illusion av en vägg av stammar. I verkligheten står de ganska glest.  Utsnittet gör också att det inte finns någon referens för avstånden i djupled.

Effekten är väldigt tydlig i fotot, men även där i kärret när jag tittade på motivet och bara glodde på stammarna så upplevde jag  dem som en vägg. Det blir så när jag kopplar  in mitt ”platta seende”. Den hjärnprocessade, tredimensionella världen med olika ting upphör och jag ser precis det ögat ser; de färger och strukturer som fastnar på näthinnan.

Kan du också koppla in det seendet?

Ofta får jag kommentarer om att jag tar makrobilder och att det är väldigt små utsnitt i mina bilder. Så små att det inte går att se om man inte har en kamera med ett fint objektiv.

Sanningen är att de flesta av mina bilder skulle gå utmärkt att fota med en billig pocketkamera och att motiven är enkla att upptäcka stående. Visst fotar jag en del makro, men de flesta av mina bilder visar ganska ”normalstora” utsnitt. Motivet ovan till exempel är ca 40 cm brett och taget stående på någon dryg meters avstånd.

Har en fundering om att när vi talar om makro, så menar vi något vi i vanliga fall inte ser. Och det kanske är det som mina bilder visar, något vi i vanliga fall inte ”ser”. Eller i alla fall inte lägger märke till. Om det är det kommentarerna om makro syftar på, så tar jag dem som beröm och en kvittens på att jag lyckats!

Och ännu gladare blir jag om fler sätter en ”makro”-lins framför ögonen och börjar se allt skoj som finns.

De två bilderna ovanför och under den här texten är tagna med en dags mellanrum på samma motiv. Insåg inte att det var samma kvist förrän jag satt och jobbade med bilderna i datorn. Det har töat och fryst emellan dem.

Alla bilderna är tagna nu i jul och alla, utom den översta, är tagna  50 meter från min lägenhet i några vattenpölar bakom ladan.

De två nedersta bilderna är tagna på förmiddagen när solen just orkat över taket på dagiset. Gick runt mellan ispölarna och passade på att fota när de olika motiven just började få lite solljus.

Och så måste jag få ha med  lövfiguren som svischar ner för isbacken i full läderlappenkostym!

Bilden är tagen en frostig och solig dag för några år sedan. Hallonbladen lyste mot grannens garagevägg och jag fick syn på skuggan och såg att det blev en bild.

Skuggor är spännande – de skapar djup, ritar linjer, ger riktning och har roliga former. Och så ändrar de sig de hela tiden, framförallt utomhus.

Ju mer ljus, ju mer skugga … se dig omkring idag bland alla julens stearinljus, du kommer att upptäcka att rummen är fyllda med små, roliga skuggor.

Önskar er alla en riktigt härlig jul!

Tänk att det ska behövas en dag med snö för att jag ska se hur fint det är utan snö. Och vilken tur att jag hörde min tanke och ifrågasatte den.

Här på bloggen kan du se hur skogsdungen här på Holma såg ut när det snöat. Nu gick jag igenom den igen och tänkte att det var ju synd att snön var borta, nu är det ju bara en massa pinnar.  Hörde min tanke – ifrågasatte den – och sen såg jag alla färgerna och formerna som var där. Wow.

Konstigt att jag glömmer det hela tiden, glömmer att se ordentligt. Trots att jag vet att om jag öppnar ögonen så finns det hur mycket vackert och roligt som helst.

Om det här är bra bilder eller inte, det överlämnar jag till dig att tycka om. För mig fungerar de som en påminnelse om att vara vaken!

Det är alltid roligt att fotografera vid dammar. Ytan är ofta lugn och det finns växter runt om som speglar sig i vattnet. I natt var det minusgrader även här på Holma i Skåne, så det hade bildats små öar av is som låg och flöt i dammen i skogsträdgården. Dessutom var det solsken för första gången på flera dagar.

Is är ett fantastisk ”material”. Att vatten och minusgrader kan skapa dessa former på några timmar är ju märkligt om man tänker efter. Och isen ser så olika ut på olika dammar. I Maglasäte finns två dammar med ett par meters mellanrum, den ena med bäckvatten från en beteshage och den andra med källvatten. Isen på de två dammarna är fullständigt olika.

Vatten bara vatten – och köld
Tillfälliga former uppstår och försvinner
Kung Bores galleri byter utställning varje minut

Terje Hellesø, en av mina vänner och favoritfotografer, har en blogg där han utmanar alla att ta en landskapsbild i mellandagarna, jag har antagit utmaningen – gör du?

Fotografiska noteringar

Ställde mig så jag hade motljus och rörde mig fram och tillbaka längs stranden för att hitta kombinationer av is, speglingar och solblänk. Motljuset lyfte fram de fina strukturerna i isen. Jobbade på frihand med mitt 70-300 tele. Eftersom det var ljust kunde jag använda den bländare jag ville. Så valet för varje bild stod mellan att få fin skärpa på hela isflaket eller att få en suddigare spegling.

Inte helt lätt att hitta rätt exponering, måste kompromissa mellan att få helt utfrätta (helt vita) högdagrar i solblänket eller en alltför mörk exponering. Bilderna ovan är helt vita i blänket och jag har inte ändrat exponeringen i datorn, bara ökat kontrasten lite för att få fram strukturerna bättre. När jag såg solblänket där vid dammen så var det ju helt vitt och jag såg bara ljus, så det här bli mest verklighetstroget.

Och rent tekniskt är det bra att exponera så ljust som möjligt, det ger minst brus i bilden. Ju fler fotoner som träffar sensorn ju bättre. Ju längre åt höger histogrammet ligger ju bättre. Mörka partier i en bild har träffats av få fotoner och om man ljusar upp dessa delar ser man att de är brusiga, alltså att det bildas fläckar med olika färger och ljushet som inte ska vara där. Om man istället mörkar ner en lite för ljus bild så blir den inte alls brusigare.