Stina Deurell — Fotobloggen

Igår fotograferade jag i kommunhuskvarteret i Höör hela dagen och imorgon ska jag hänga ”Runt Knuten”-utställningen i foajén där. Samma koncept som i Karlstad – en dag och bara runt knuten.

Det började riktigt bra, parkerade på sydsidan av kvarteret på en lugn gata med många bilar. Duggregnet hade just upphört och jag hade knappt stigit ur bilen innan jag såg första motiven. Skitiga bilar kan vara vackra ;-)

Hittade också en massa andra motiv i kvarteret  under dagen – kvistar, gräs, snö, lampor, fönster och en rosa container. Containern skulle nästan kunna fylla en  hel utställning själv, massor med roliga mönster av sprickor och rost.

Tycker om det lekfulla och direkta i det här sättet att göra en utställning. Kopplingen till plats och tid. Att man inte behöver åka långt bort eller invänta rätt ljus eller eller vara på något särskilt humör – se kan man alltid göra, överallt!

Utställningen hänger till och med den 26 mars, väkommen att titta in om du har vägarna förbi Kommunhuset i Höör.

Frukost med rimfrost mellan rutorna. Flyttar undan krukväxterna och tar fram kameran. Fotar medan mitt the kallnar och rimfrosten smälts av solen.

Har tänkt en hel del kring det här med bildseende. Det finns en föreställning om att det är något man föds med och har man det inte så är det inte mycket att göra. Jag hävdar att det är precis tvärt om. Bildseende är något man övar upp!

Precis som en musiker övar både på att höra och på att spela och en dansare övar på att se rörelse och att utföra dem, så måste en fotograf öva både på att se och på att komponera bilder.

Visst har vi olika förutsättningar, vissa har släpats runt på konstutställningar när de var små (jag), andra har knappt sett en tavla på bild en gång. En del är uppväxta med musik och fick börja spela när de var små (inte jag), andra har knappt hört musik hemma. Visst kan det finnas en del genetiskt arv, men de flesta har tillräckliga förutsättningar för att bli bra. Om man övar …

Såg det här så tydligt när jag undervisade i aikido (japansk kampkonst). Två gånger varje termin kom det ett 20-tal nybörjare. Allt från de som dansat eller tränat karate i många år, till de som kom för att de inte kunde skilja på höger och vänster och var stela som pinnar.

Lärde mig att det inte fanns en chans att avgöra vem som skulle bli bra på aikido genom att titta på hur de rörde sig som nybörjare. Det som avgjorde var om de tränade ofta och hur de tränade. Om de lyssnade och tittade på instruktören och sin partner och var beredda att ompröva sina egna rörelser.

Och jag tror bergsäkert på att jag skulle kunna lära mig sjunga om jag lyssnade mer på musik, hade en bra lärare och övade mycket. Men just nu lägger jag hellre tiden på att öva mig i bildseende!

PS Vill du öva tillsammans med mig kika på deurell.se/se/kurser

Dimma i morse och sen tittade solen fram genom diset och lockade ut mig och kameran. Gick ner till dammarna i skogsträdgården och i grundvattendammen längst bort hade snön blivit till is och kaveldunsbladen frusit in i isen. Såg på långt håll att det kunde bli bilder. Medan jag fotade steg solen och det blev fina skuggor och ett vackert ljus.

Tog alla bilderna rakt uppifrån med bländare 8 och 90 mm makroobjektiv. Vred och vände på mig och kameran och zoomade med knäna. Kom hem med ett hundratal bilder.

Roterar bilderna i datorn

Sådana här bilder går ju utmärkt att rotera. Eller snarare, de kräver rotation. Har programmerat två funktionstangenter för med- och motsolsrotation i lightroom och för varje bild kör jag ett varv eller två innan jag bestämmer mig för vad som är upp och ner. Ibland är det svårt att avgöra vilket som är bäst, ibland är det självklart.

När jag valt ut de 20 bästa bilderna och roterat klart upptäckte jag att alla bilderna var stående. Det är uppenbarligen något med motivet som gör att det passar med stående format. Eller så var det mitt humör :-)

Beroende på vilken rotation bilden får så behöver den ofta beskäras lite för att stämma i det läget. Så när jag fotar blir det en kompromiss mellan att ta med lite extra ifall jag behöver beskära och att inte göra det för att få en så högupplöst bild som möjligt i slutet.

.

Så här såg området som jag fotade ut. Inte så särdeles upphetsande på det här avståndet. Men motiv så det räckte för att glädja mig en lång stund …  Vill du se fler bilder från denna lilla yta så har jag bildvisning imorgon måndag kl 19 på biblioteket i Eslöv. Välkommen!

Så här kan spåren bli när jag är ute och fotar, inte några snabba, raka promenader direkt …

Vaknade till solsken och elva minusgrader i morse. Bara att kasta på sig alla varma kläder och ta med sig kameran ut en sväng. Fotade tills magen vrålade efter frukost och tårna var blå. När jag kom in och tittade på bilderna upptäckte jag att det blivit många skuggor.

När solen står lågt lägger skuggorna en extra dimension ovanpå verkligheten. Allting finns två gånger, en gång om föremål och en gång som skugga. Skuggan och föremålet har ibland inte så mycket med varandra att göra. Ofta får jag syn på en skugga och sen tar det ett tag att förstå vad det är som kastar den. Ibland bryr jag mig inte ens om att försöka förstå skuggan. Den får vara en alldeles egen sak, i sin egen rätt.

Fotografiska noteringar

Bilderna i den här posten är tagna med ett 70-300 mm objektiv på frihand. Med all snö och solsken räcker ljuset gott till för både bra skärpedjup och att undvika skakningsoskärpa. Körde med vitbalansen på auto och har sedan avvägt balansen mellan det blåa i skuggorna och värmen i solljuset i Lightroom.

När jag ställer vitbalansen i sådana här bilder försöker jag visa vad jag upplevde och få fram mixen av både det kalla och det varma ljuset.

Är i Karlstad och jobbar med min utställning på Naturum Värmland. Den är i tre delar:

Kakemono –  japanska rullar
En Ny Nivå – de sju fotomontagen på temat klimat
Runt Knuten – bilder från naturen precis runt Naturum

De två övre är ju under kontroll och klara att bara att hänga (i stort sett …). Men den sista skulle alltså fotograferas idag. Minst 16 bilder som ska skrivas ut imorgon och vernissage på lördag. Vad får jag mina käcka idéer ifrån?

Nåväl bara att bylta på sig och ge sig ut i gråvädret och vara kreativ. Höll mig inom ca 100 meter från Naturum och jobbade med grenar, löv, vass, ytor … ganska kul faktiskt. Och mitt i alltihop så kommer solen fram för första gången på flera veckor!

Det var intressant att ha den här pressen, att verkligen ge gärnet, vässa ögonen och fotografera allt som sa något till mig. Även om det bara var en viskning.

Tanken med bildserien är att de som ser den ska få upp ögonen för allt det där som finns utanför knuten. Att några kvistar vilka som helst kan vara värda att titta på!  Fotograferandet blev en balansgång mellan att ha kul och ta ”stinabilder”, ta bilder som kan inspirera till att se och att göra något som kan vara trevligt att titta på som utställning. Och med de förutsättningarna så är jag  ganska nöjd med dagens arbete …

Sammanlagt blev det drygt fyra timmars fotande, 260 bilder, ett 40 tal som jag kommer att visa på bildvisningen och 16 som jag ska skriva ut och hänga upp imorgon.