Stina Deurell — Fotobloggen

Det här blev mina bästa bilder från Tåkern i lördags. Kanske inte så specifika tåkernbilder, men mycket representativa. Det var mest is och vass och så lite sångsvan och havsörn i råken långt ut.

Efter utflykten till Tåkern var det dags för årsmöte i Naturfotograferna. Inga överraskningar och vi gick på invalsgruppens urval och valde in nio nya medlemmar, bland annat Elisabeth Gustafson. Så nu är vi 110 medlemmar varav 5 tjejer. Vore kul att bli några till … hur är det med dig? Är du en seriöst arbetande naturfotograf?

Fotografiska noteringar

De här tre bilderna är tagna stående på bryggan nedanför nya fågeltornet med 90 mm, 1/125 och bländaren varierar mellan 8 och 13. Har ställt kameran på S – slutarprioriterad bländarautomatik. Vet att jag kan undvika skakningsoskärpa om brännvidden gånger 1,5 är ungefär lika med tiden,  90*1,5=135. Det här gäller oss med DX-sensor, har du fullformatssensor multiplicerar du med 1 (kom just på varför somliga föredrar fullformat, det är ju mycket enklare att räkna …). Mer om sensorstorlek hittar du på wikipedia.

Ska försöka komma ihåg att ge lite mer fotografisk info här i bloggen. Har lite lätt för att bli filosofisk och glömma skriva om tekniken, både är ju viktiga ;-)

Har funderat vidare på parallellerna mellan min aikidoträning och mitt fotograferande. I all träning av kampkonst finns det dels träning i att vara öppen, dels i att vara fokuserad.

För en samuraj i det gamla japan var det viktigt att ta in omgivningen med alla sinnen och upptäcka ett eventuellt hot så tidigt som möjligt. I den moderna aikidoträningen är det inte lika dramatiskt, men momentet att öppna sig för vilken attack som helst, när som helst, varifrån som helst finns med.

Och när väl attacken är där, så gäller det att vara hundra procent fokuserad, men ändå fortsätta att vara helt öppen. Nya saker kan hända hela tiden.

Märker väldigt tydligt när jag inte är öppen när jag är ute med kameran. Om jag tänker på annat, eller har någon specifikt målsättning med fototuren i huvudet, så ser jag mycket färre motiv. Ett djupt andetag, höj blicken, slappna av i axlarna, känn mitt centrum, låt munnen le – och plötsligt är världen full med motiv.

Som det här plastfönstret på garaget 50 meter från min lägenhet som jag inte sett ordentligt tidigare. Kanske berodde det på att det var skymning och fint ljus som speglade sig i den inte helt plana ytan. Och bilden ovan är från dammen vid järnvägsstationen, det såg ganska äckligt ut med skummet, men också spännande.

Den här lilla godingen satt på mitt köksfönster härom kvällen. Tog fram stativet och en stark LED ficklampa och fick till en del kul bilder. Får se till att putsa fönstren tidigt den här våren ;-)

Och i eftermiddag åker jag till Vadstena och årsmöte med Naturfotograferna. Ska bli kul att träffa alla, se på bilder och åka en sväng till Tåkern.

Ska illustrera en liten text om kajor som en vän skrivit. Borde vara enkelt eftersom de sitter massor med skränande kajor i de stora träden runt husen här på Holma.

Har varit ute några kvällar nu och försökt lära mig fotografera fåglar. Det är ju inte riktigt det jag brukar hålla på med och jag gissar att de här bilderna är min debut i genren.

Inte nog med att det ska vara en bild på kajor, den ska uttrycka känslan av februariskymning och massrörelse. Insåg ganska snabbt att rörelseoskärpa både fångade texten bäst och var enklaste sättet att fota fåglar i skymning. En femtondels sekund fick det bli med kameran på stativ med panoreringshuvud (stativet som jag köpte för mycket länge sedan till tubkikaren är perfekt).

När kajorna inte var i närheten ägnade jag mig åt träden. Undrar om inte bilden nedan, som är helt utan kajor,  stämmer bäst med känslan i texten? Innehåll eller uttryck? Får nog hålla på tills jag hittar en bild med båda …

Och så till sist en bild med många kajor, men inte så mycket fart  och fläkt.

I tisdags skrev jag en post kring tiden och bildskapandet. Fick en kommentar från Nic Kruys där han bland annat skriver ”den mentala processen kan vara färdig innan kameran plockas fram”.

Absolut är det så. Tänker bland annat på kaligrafimästare. Det tar två sekunder att göra skrivtecknet, men ett liv av övande ligger i rörelsen som skapar tecknet. Precis som i aikido (japansk kampkost) – att utföra tekniken tar en sekund, men bakom ligger träning, träning, träning.

Numera tränar jag med kamera istället för med svärd, med ögat istället för med kroppen. Men det handlar fortfarande om att träna många timmar varje vecka. Att jobba länge med ett motivområde tills jag lär mig att se det. Och lär mig att fotografera det. Två olika processer, men parallella.

Hade fotograferat träytor under många år när jag började med stenytor. Insåg raskt att det är två helt olika uttryck. Fick öva ett bra tag innan stenarna öppnade sig för mig. Och ännu är det enklare med trä. Fast grenar är svårt, men kul.

Imorgon är det Naturfotofestival i Hässleholm om du skulle ha glömt det! Bilvisningar, utställningar och fotoprylar.

Terje Hellesø har en utmaning på sin blogg om att publicera en kaosbild och berätta om den. Tänkte inte alls på att anta den utmaningen, men när jag gick hem från stan idag passerade jag Ankdammen, full med gammal vass och snår och utmaningen dök upp i huvudet. Så jag klafsade ut och roade mig med kameran ett tag.

Bilden kan synas fullständigt kaotisk, men i kaos finns form. Vassbladen går igen tre gånger snett ovanför varandra. Både vassen och kvistarna lutar svagt åt höger. Trädstammen i bakgrunden ramar in med en omfamnande högersväng. Grenarna i högerkanten ligger i fokus och balanserar vassbladen till vänster som också är i fokus. Himlen delar bilden mitt på horisontellt och den ljusa vassen och ”inte vass” delar bilden på mitten vertikalt. Färgskalan är också ganska kaotisk med gult, blått. lila, brunt och en aning grönt, men vid närmare eftertanke är alla färgerna ganska milda och finstämda mot varandra.

Gissa när jag tänkte!

Gissa hur mycket av ovanstående som jag tänkte på när jag tog bilden, hur mycket jag tänkte på när jag beskar den och vad jag kom på när jag skrev texten ovanför. Den som gissar rätt vinner bilden utskriven i A3 ;-)

Har du förresten läst kaosteori, om fraktaler och annat spännande? Kaos är inte så kaotiskt när man kikar närmare, det uppstår strukturer och mönster hela tiden.