Stina Deurell — Fotobloggen

Utsikt från mitt köksfönster. Det var ett tag sedan någon fikade här …

Cykelkorgen – hur kan man ha en cykel utan att ha cykelkorg? Helst två, en bak också och en stor pakethållare. Så man får med sig allt man handlar.

Gick in en sväng till kapellet vid Åkersberg för att se på den nya konstutställningen – den var svårmodig och inget jag förstod mig på. Tog en sväng in i själva kapellet istället och njöt av stillheten och lugnet, precis tyst. Någon kråka kraxade till utanför en gång.

Luktade på blommorna på altaret, doftade gott. Hittade några löv på stenläggningen . Cyklade hem med fulla cykelkorgar.

Sitter och sorterar och märker upp mina bilder från september. Går det att bli nostalgisk på mindre än en månad?  Bilderna känns väldigt långt bort, kanske för att det händer så mycket just n. Kanske inte på ytan, men inuti.

Bilden ovan är från Store Mosse, en blank yta ovanpå vattnet, ligger på spången i morgondiset och fotar. Kanske inte den snyggaste och renaste kompositionen, men den som uttrycker det som var där bäst.

En skulptur på Tjörn, som is eller glas, men det är en sorts plast.

Klippor i Bohuslän, blåsigt och ruggigt, hård sten och mjuka former, varma och kalla färger,

Inte en fantastisk bild, men en fantastisk plats! Sundsby Säteri på Tjörn har den mest underbara skog, ska åka hit igen!

En fotokurs med mig var 60-årspresent från familjen till den fotograferande familjefadern. Vi var bland annat nere på stranden i Fulltofta och hittade roliga mönster. Min favoritstrand.

Den här bilden är tagen på vägen till Skäralid tillsammans med 20 elever från Fotoskolan Skåne.

Uppgiften eleverna fick var ett ta ett ensamt träd och ta med delar av landskapet som förstärker trädets uttryck. Vet inte om jag skulle få godkänt av mig med den här bilden, men jag tror det ;-)

Utsikt, eller snarare nersikt, från Kopparhatten. Det är verkligen en magnifik plats och det kändes ganska självklart att välja Söderåsens Nationalpark som platsen för en dag om traditionellt naturfoto.

Klassisk uppgift: fota rinnande vatten med lång slutartid. Här ville jag ha lite struktur i vattnet och inte bara mjukt. Lite fart och fläkt som förstärks av lutningen på grenen.

Försökte fånga hur branta sluttningarna är, vet inte om jag lyckades. Eftersom jag var där färgas min upplevelse av bilden av min kunskap om verkligheten.

Kinesiskt skrivtecken ovanpå fågel – eller vad det nu kan vara …

Hur orkar vanliga lärare vara lärare vecka in och vecka ut? Jag är alldeles slut efter två dagar … Men det är väldigt roligt och eleverna är underbara!