Coachning – Riktningar och bakgrunder
Håller på och coachar en fotograf och igår gav jag honom en ganska detaljerad uppgift kring riktningar och stämningar. Var ute en timme idag och tänkte att jag får väl anta utmaningen själv också … inte helt lätt.
Bilder vars riktning är i läsriktningen, från vänster till höger uppfattar vi oftast som mer harmoniska. Här har jag förstärkt det harmoniska med att ha en bakgrund med mest ljus uppåt i blommans riktning och en ganska vilsam vinkel på kvisten, samt att bakgrunden är ganska suddig och neutral.
Fortfarande läsriktning, men nu en vinkel nedåt. en betydligt sorgsnare bild, har förstärkt det med en liten underexponering och matta färger i bakgrunden. I övrigt har jag gjort som i förra bilden och har en suddig bakgrund med ljuset uppåt som gör det hela ganska harmoniskt.
En helt annan komposition och känsla. Motivet rör sig mot läsriktningen vilket skapar en spänning. Har förstärkt den känslan med en ganska rörig bakgrund. Den ljusare figuren i bakgrunden har formlikheter med motivet och rör sig tvärs motivet. Formlikheten skapar en viss struktur i bilden, det är inte bara rörigt, men visst spretar den!
En bild till på samma tema – mot läsriktningen. Det blåste ganska mycket och jag lät rörelseoskärpan förstärka känslan av vildhet, liksom färgprickarna i nedre delen av bakgrunden. Det ljusa i bilden är överst i riktningen så det ger ett litet harmoniskt inslag.
En dyster bild med riktning neråt mot läsriktningen, dessutom har jag förstärkt det lite dystra och tunga med att bilden är mörkast upptill.
Och så avslutar jag med en bild med fyra riktningar – grenen snett uppåt höger, nya knoppen strävar rakt uppåt, gamla blomställningen slokar rakt neråt och så bakgrundens tre horisontella fält. Mycket luft i läsriktningen för att ge en lätthet, vilket också det ljusa överst hjälper till med.
Det är kul med riktningar – inte alltid jag tänker så medvetet kring dem. För det mesta är det bara en del i verktygslådan som jag använder utan att reflektera så mycket. Jag ser ett motiv, får en känsla och så fotar jag tills jag är nöjd.
Detta inlägg postades den lördag, maj 1st, 2010 klockan 15:52 och är arkiverad under Foto. Du kan följa kommentarer till den här bloggposten genom RSS 2.0 feed. Du kan svara , eller trackbacka från din egen sajt.
Prenumerera!
maj 5th, 2010 at 7:48
Höörs Turistbyrå says:Vad intressant med riktning. Ser det tydligt nu när du berättar men tänker nog inte på det annars. Men man har ändå en känsla med sig.
Helén
maj 5th, 2010 at 10:13
Stina Deurell says:Ja visst, det är så mycket som bara varit en känsla när jag fotograferat. Men ju mer jag lär mig, ju mer medvetet kan jag komponera och ju roligare blir det! Känsla och kunskap tillsammans!
Glada hälsningar!
Stina
maj 18th, 2010 at 9:37
Daniel Arvidsson says:Mycket intressant läsning. Oftast så tänker jag inte medvetet på detta när jag fotograferar. Men jag märker att jag hellre placerar huvudmotiv eller vill rikta betraktarens uppmärksamhet till vänster i bilden – tänker att betraktaren ändå dras till höger i bilden och tvingar på så sätt tillbaka betraktarens blick till vänster vilket kanske resulterar i att bilden betraktas lite längre… Fyra riktningar är inte lätt…
maj 20th, 2010 at 21:09
Tomas Järnetun says:Håller helt och hållet med Helén och Daniel. Verkligen intressant liten tankeställare. Inte heller jag bär med mig en medvetenhet om dessa förhållanden i mitt fotograferande, men hur mycket som ändå kommer fram bara genom att det känns rätt är frågan. Jag ser inte av mina bilder att jag har något särskild favoritsätt att placera mina motiv för att bygga upp riktningar i alla fall.
/Tomas