Stina Deurell — Fotobloggen

Frukost med rimfrost mellan rutorna. Flyttar undan krukväxterna och tar fram kameran. Fotar medan mitt the kallnar och rimfrosten smälts av solen.

Har tänkt en hel del kring det här med bildseende. Det finns en föreställning om att det är något man föds med och har man det inte så är det inte mycket att göra. Jag hävdar att det är precis tvärt om. Bildseende är något man övar upp!

Precis som en musiker övar både på att höra och på att spela och en dansare övar på att se rörelse och att utföra dem, så måste en fotograf öva både på att se och på att komponera bilder.

Visst har vi olika förutsättningar, vissa har släpats runt på konstutställningar när de var små (jag), andra har knappt sett en tavla på bild en gång. En del är uppväxta med musik och fick börja spela när de var små (inte jag), andra har knappt hört musik hemma. Visst kan det finnas en del genetiskt arv, men de flesta har tillräckliga förutsättningar för att bli bra. Om man övar …

Såg det här så tydligt när jag undervisade i aikido (japansk kampkonst). Två gånger varje termin kom det ett 20-tal nybörjare. Allt från de som dansat eller tränat karate i många år, till de som kom för att de inte kunde skilja på höger och vänster och var stela som pinnar.

Lärde mig att det inte fanns en chans att avgöra vem som skulle bli bra på aikido genom att titta på hur de rörde sig som nybörjare. Det som avgjorde var om de tränade ofta och hur de tränade. Om de lyssnade och tittade på instruktören och sin partner och var beredda att ompröva sina egna rörelser.

Och jag tror bergsäkert på att jag skulle kunna lära mig sjunga om jag lyssnade mer på musik, hade en bra lärare och övade mycket. Men just nu lägger jag hellre tiden på att öva mig i bildseende!

PS Vill du öva tillsammans med mig kika på deurell.se/se/kurser

Detta inlägg postades den fredag, februari 20th, 2009 klockan 8:43 och är arkiverad under Foto. Du kan följa kommentarer till den här bloggposten genom RSS 2.0 feed. Both comments and pings are currently closed.