Foto Stina Deurell

Tror jag är fotograf för att jag är en ganska otålig person. Tycker om när det snabbt blir något och en 125-dels sekund är ju ganska snabbt.

Tänker på det här när jag pratar med målande konstnärer. Akvarellisterna jobbar ganska fort, men mina oljemålande vänner har ett helt annat tempo. Arne Lindkvist målar bland annat landskap på flera kvadratmeter och varje målning består av flera lager. Han målar motivet, målar nästan över det och så motivet igen i flera omgångar för att få djup i bilden.

Och Tommy B Nilsson kan hålla på med samma målning i åratal. Han målar ett tag och ställer undan, tar fram och målar, ställer undan … tills han är nöjd. Och det kan ta några decennier.

Även för att vara fotograf har jag förstått att jag är ganska otålig. Mina kollegor brukar ge mig beska kommentarer om att det är fusk att braka omkring i skogen och fota på frihand med höga iso-tal och hitta en massa roligt som de inte hinner med för att de ska sätta upp stativet och vänta fyra sekunder på varje exponering ;-)

Min mer filosofisk sida inser att tiden är en kvalitet. Att en bild som man arbetar med länge får ett annat djup, och då inte bara fysiskt i antalet färglager. Processen i sig har ett värde som kan anas i den färdiga bilden. Och jag kan bli klart avundsjuk på stativkollegornas välkomponerade, välexponerade, superskarpa bilder (så avundsjuk att jag använder stativ ibland).

Även om mitt fotograferande för det mesta sker i ett raskt tempo så har mina motiv ganska ofta växt fram under lång tid. Jag avbildar en process som är långsam och snyltar på den tid som mina motiv tagit på sig för att framträda. Det långsamma arbete är redan gjort när jag kommer till platsen och jag behöver bara se det. Uppfatta det tidsdjup som redan finns där och – klick – ta med det.

Kanske är det för att jag är så otålig som jag älskar att fotografera stenytor, domkyrkoväggar och kontainrar som varit med ett tag.

En sorts kompensation.

Sen kan man fundera över om den tidskvaliet som Arne och Tommy tillför sina bilder är samma som naturen skapar i stenarna eller byggjobbarna omedvetet skapar på kontainern … och vad tillför jag under min 125-dels sekund?

Detta inlägg postades den tisdag, mars 3rd, 2009 klockan 19:07 och är arkiverad under Foto. Du kan följa kommentarer till den här bloggposten genom RSS 2.0 feed. Du kan svara , eller trackbacka från din egen sajt.